- Project Runeberg -  Ljungars saga /
91

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Huru David återvände till Myllyranta och drog ut att befria Ljungars barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig upp till den harm, som hehöfdes för att understöda
Davids vågstycke. Icke tre, utan alla som kunde föra
spjut eller yxe, förklarade sig villige att följa honom; så
stort var det anseende han vunnit i byn genom händelsen
med herr Bo. David var likväl klok nog att beräkna
sin expedition mera på snabbhet och tysthet, än på en
manstyrka, som skulle varit honom endast till hinder
och som nyligen på ett så lysande sätt ådagalagt sin
brist på krigsduglighet, genom att låta slå sig af en till
antalet underlägsen fiende.

De fyra ryttarne medtogo till en början tvenne
spejare, som smögo sig framför dem i skogsbrynet, till
att förekomma försåt. Denna försiktighet var
öfverflödig. Att döma af hästhofvarnas spår, hade herr Stens
hofmän galopperat, utan att stanna, framåt vägen till
Ljungars slott.

Men David hade sina skäl att icke välja samma väg,
utan vek af åt vänster på vägen till källan, samma väg som
han passerade i går under helt andra förhållanden då
en harmlös gosse, hvilken red ut för att visa Ljungars
källa åt tvenne barn — nu en blodshämnare, som drog
ut för att med vilde stigmän strida på lif och död om
dessa samma så svekfullt bortröfvade barn. David bade
denna natt genomlefvat så många olika känslor, att det
knappt mera förundrade honom, när den hvita gestalten
af Ljungars flicka åter sväfvadc framför honom, så snart
de fördjupat sig ett stycke inåt skogen. Mot sin vilja
erfor han vid denna anblick en känsla af trygghet. Han
hade vid sin sida ett väsende, lika godt af hvilken natur,
men som delade hans närmaste önskan och hvilket
kanhända nu, liksom i fångelsehvalfvet, skulle utvisa
honom en väg till befrielse, där all mänsklig kraft och
klokhet tycktes vara förgäfves. Den som ensam i ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:59:14 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljungars/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free