Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Huru Ljungars barn blefvo bortförda i fångenskap och hvad därvid tilldrog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påräknade verkan, att Birger icke vidare vågade öppna
sin mun och Beata icke att titta under bindeln.
Ridten fortsattes nu utan vidare afbrott, tilldess
att forsarnas brus hördes allt närmare och slutligen
under hästarnas hofvar, som trampade på en ojämn och
vacklande bro af trä. Strax därpå öppnades en port,
ryttarne höllo stilla, barnen lyftades ur sadeln och fördes,
allt med förbundna ögon, in i ett hus. Här leddes de
uppför några branta, eländiga trappor, eller rättare ett
slags stege, och lämnades därpå allena i ett rum, hvars
dörr tillslöts bakom dem med en hake på yttre sidan.
Nu först kunde de bortrycka bindlarna och med
en lätt förklarlig nyfikenhet se sig omkring. De befunno
sig i ett uselt loft eller vindsrum, tätt under det grofva
näfvertaket af ett större hus och försedt med en enda
liten öppen glugg utåt. Golf och väggar i detta rum
bestodo af obarkade furustockar, och dess hela möblering
utgjordes af tvenne lika grofva ohyflade pallar. För
öfrigt antydde rummet ett annat byggnadssätt än de
vanliga pörtena.
Båda syskonen skyndade genast, med tillhjälp af
pallarna, att genom gluggen se åt hvar de nu befunno
sig. Framför dem utbredde sig en vild, ödslig och okänd
trakt, som genomströmmades af älfven, hvilken tycktes
flyta tätt invid husets grundval.
Barnen betraktade hvarandra sorgset och med ett
besviket hopp.
— Jag trodde, när jag hörde forsen brusa, att de
fört oss tillbaka till kvarnen, sade Beata.
— Nej, sade Birger, hvarför skulle de då fört
bort därifrån? Jag trodde att vår styfmor spelt oss ett
elakt spratt, och att vi nu vore tillbaka i Ljungars slott.
Och båda de öfvergifna begynte bitterligen gråta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
