Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Huru Ljungars barn blefvo bortförda i fångenskap och hvad därvid tilldrog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De sågo därnere ett stort, aflångt rum, som fick
dager endast från två eller tre smala skottgluggar i den
af ohuggen gråsten uppmurade, eller rättare uppstaplade
undre väggen af huset. Detta rum tycktes på engång
vara kök, matsal, mottagningsrum och sängkammare
för någon mera betydande person än en vanlig bonde.
Längst borta brann på den grofva spiselhällen en stockeld,
vid hvilken en ung och vacker, men blek kvinna med
nedslaget utseende var sysselsatt att tillreda en måltid
af nyss skjutet villebråd. Midti rummet stod ett aflångt
matbord, på hvilket i stor oordning lågo vapen, seltyg
och lämningar af en förut intagen måltid. Några
halfsvarta bänkar, elghorn, spjut och gamla harnesk på
väggarna samt längst inne vid motsatta väggen, och
midtunder barnen, en plump säng med trasiga sparlakan
och spår af forna förgyllningar, fulländade denna ruskiga
inredning, som tydligen vittnade om invånarnes fattigdom,
slarf och råa, tygellösa lefnadssätt.
Till hälften sittande, låg i sängen en jättelång man,
som tycktes vara husets herre. Han kunde icke vara
mer än trettiofem eller fyrtio år gammal, men hans
utseende var blekt, afmagradt och mycket förvildadt.
Han var sårad i benet, troligen af ett pilskott, och tycktes
lida däraf, ty han utfor ofta i utrop af otålighet och
vilda svordomar. Den unga kvinnan närmade sig då
spiseln, likasom för att i ödmjuk ton erbjuda honom sin
vård, men han stötte henne hårdt tillbaka och fortfor
att samtala med tvenne män, som stodo framför honom
och voro af ett ännu vildare utseende än han själf.
Birger igenkände denne man. Han hade sett honom
blott en enda gång förr, men under omständigheter, som
djupt inpräglades i hans barnaminne. En höstafton för
två år tillbaka, när det redan begynte mörkna, hade en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
