Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Vidare om försöket att rädda Ljungars barn, och hvad som då hände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra, medan hon dock i grunden hade en enda
tanke, och det var att återfinna sitt förlorade barn
och få hämnd på herr Sten. Kojans onda rykte blef
nu ganska naturligt öfverflyttadt på Siveri själf, och
i all sin galenskap begrep Siveri ganska väl, att detta
rykte var hennes enda försvar i det vådliga grannskapet,
hvarför hon ingalunda var mån om att vederlägga det.
Dagen led framåt. Hirvi-Jaakko och de två
ynglingarne från byn lade sig att sofva i skogsbacken, medan
David höll utkik. Den stackars Mariana satt ännu kvar
på backen; hon trodde fullt och fast att hon var
förhäxad af Siveri, och så stor var inbillningens makt, att
hon, oaktadt ali sin otålighet att återvända till tyrannen
på Letto, likväl icke förmådde gå fyra steg, utan att
sjunka till marken.
På eftermiddagen kom ett bud från Letto, en
slottsknekt, att söka Mariana, med sträng befallning från herr
Sten att genast skynda tillbaka. David gömde sig i
kojan, och det behöfdes endast att Siveri gick med
hotande åtbörder emot den kommande, som vid denna
anblick tog till fötterna, utan att ens våga se sig om.
Flera bud kommo icke. Den förstes berättelse hade
troligen afskrämt de öfriga från att vidare oroa den
fruktade trollpackan.
Småningom sänkte sig julisolen lägre mot horisonten
och hade slutligen hunnit till hälften skymmas af den
mörka tallen borta på kullen. Då rustade sig den lilla
skaran till uppbrott. Siveri åkallade ömsom jungfru
Maria, ömsom skogsguden Tapios värdinna att beskydda
deras företag, Mariana sattes på en af de lösa hästarna,
och man begaf sig åstad.
Till höger från stora vägen, som ledde inåt
Satakunta, gick en usel ridväg nedåt strömmen, och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
