Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Vidare om försöket att rädda Ljungars barn, och hvad som då hände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riddarens gård, än från den obebodda nejd han nu beträdde
så sent på aftonen. Han passerade tätt förbi David och
Jaakko, utan att märka dem. Jaakko lade åter en pil
på bågen, och åter grep honom David i armen.
— Intet blod! Vi måste hafva honom lefvande,
hviskade gossen, ehuru hans hjärta klappade af hela
ungdomens harm, vid anblicken af den afskyvärde röfvaren,
som så nyss hade bränt hans moders gård och bortfört
hans skyddslingar.
Det var af vikt att låta Sven oantastad passera så
långt inåt skogen, att han ej kunde ses eller höras från
gården, och så snart han hunnit förbi, smögo sig David
och Jaakko varsamt efter. Antti och Eljas hade fått
order att draga sig längre tillbaka med hästarna, och
så fortsattes den tysta jagten, ända tilldess att man åter
hade närmat sig Siveris koja.
Nu var det tid. Myllyrantas lilla skara framstörtade
från två håll på en gång, de främste till häst, de
efterföljande till fots, och stängde vägen för Sven.
— Gif dig, ropade David, eller skola korparna i
natt få något att göra på Siveris backe!
— Hvad nu? Hvad ären I för skojare, som
öfverfallen folk på öppen landsväg! genmälde Sven, i det han
nöjde sig att med sin hillebård, som han burit hängande
öfver ryggen, helt likgiltigt parera de fyra spjut, som
riktades mot hans järnsmidda jacka.
— Vi äro från Myllyranta, svarade David, ur stånd
att längre tygla sin harm. — Vi skola tukta
mordbrännare och barnröfvare som de förtjena, och om du
icke genast bortkastar dina vapen, skola vi göra hål i
din jacka.
— Fyra mot en, det passar just för skägglösa pojkar,
återtog Sven i gäckande ton. — Och I kommen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
