Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Vidare om flykten med Ljungars barn, huru de förföljdes och hvar de slutligen hamnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man tro att de brutit hål i det lösa taket och hissat sig
ned på bastrepet, som han enkom för den skull fästat
vid taket. För resten hade han gjort ett bål i säckarna
så att de kunde sticka fram sitt hufvud, när de behagade,
men han varnade dem att icke göra det, innan de voro
ett godt stycke på vägen. Och när de komme tillbaka
till herr Bo, skulle de minnas Sven med den klufna
näsan; man kunde ej så noga veta när de finge löna
honom igen för den väntjenst han nu bevisade dem med
fara för sitt eget lif.
— Och Sven såg allsinte elak ut, när han talade så
med oss, inföll Beata ifrigt. Han har engång varit dömd
att hänga, för att han ridit herr Bos bästa häst fördärfvad
i mossan. Den gången har vår mors förbön räddat hans
lif, och Sven är ej så grym som han ser ut; han ihågkom
vår mor och hjälpte oss rymma.
— Jag trodde honom ej rätt, tillade Birger, men
hvad skulle vi göra? Vi gjorde som han bad oss; han
tog oss på ryggen och lassade oss på hästen. »Hvart
skall du så sent på kvällen, Sven?» frågade karlarne på
gården. »Jag skall hälsa på mina vänner i Myllyranta»,
svarade Sven. Ȁr du galen? sade de; hvar har du
din kvarntull?» Då stötte Sven sin långa hillebård
i marken, så att det skramlade och sade: »Här är
min kvarntull!» Men de andra skrattade och sade:
»Sven kommer nog hem med flera säckar, än han
för bort».
— Ja, sade Beata, det gungade grufligt, där vi hängde
vid hästens sidor, men jag vågade ej sticka hufvudet
ut, innan jag hörde din röst, David!
— Och nu skola vi rida till Ljungars, yttrade
Birger. Vår styfmor är väl inte så blid mot oss,
men vi ha den ärlige Goliath, han skall beskydda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
