- Project Runeberg -  Ljungars saga /
119

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Vidare om flykten med Ljungars barn, huru de förföljdes och hvar de slutligen hamnade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oss, och så ha vi dig, David, och din mor och Renata.
Ni måste alla flytta till Ljungars nu, tills vår far
kommer hem.

David svarade icke. Han visste bättre huru sakerna
stodo och hade en plan, som han tillsvidare höll för
sig själf. Ingen tid var att förlora; man visste icke
när herr Sten och den illsluge Kukko, som var hundrade
gånger värre än Sven, kunde upptäcka det spratt man
spelat dem, och då hade man Lettos röfvarefölje i hälarna
på sig. Barnen flyttades genast på de två för deras
räkning medförda lösa hästarna, och i det David tog
Beatas häst i tygeln, fortsattes färden utan dröjsmål
vägen framåt.

Ej utan rysning hörde flyktingarne trollpackans gälla
stämma bakom dem från skogsbackcn:

— Rid, rid — ropade hon efter dem — rid så
det gnistrar i stenarna! Vargen sofver, och björnens
ungar krypa ut ur hans kula. Rid! rid! Jungfru Maria
sitter på molnet och spinner en lång, lång tråd af
silke och guld. När tråden blir färdig, binda maahiset
däraf ett nät, och det blir ett vargnät. Rid, rid!
Fortare rider lyckan, fortare rider hälsan från riddarens
gård. Redan sitter Kivutar, plågornas jungfru, borta på
malmberget och kokar alla hans gärningar i en
kopparkittel. Kitteln kokar öfver, det fräser i gräset, det
rinner som bäckar af eld utför bergets sidor. Rid,
David, rid, det ryker bakom dig, Lettos gärningar ryka
mot himmelen!

Och hon stod i kvällskymningen på kullen med
båda armarna utsträckta mot himmelen, likasom för att
framkalla åskan, sjungande en besvärjelse, som länge
hågkoms af folktron och kallades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free