Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Huru David flydde med Ljungars barn till Ulfsby och råkade ut för vänner och ovänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hade råd eller lust till en bättre vara af denna sort.
Honung hölls till salu i större eller mindre krukor,
likasom balsam och rökelse. Till de varor som sällan
saknades i en välförsedd butik och i några utgjorde den
förnämsta handelsartikeln, hörde större och mindre
vaxljus till de andäktigas bruk vid gudstjensten, radband af
alla möjliga sorter och till alla möjliga pris, från de
kostbara klenoder, som hade kulor af guld, silfver, pärlor
och bernsten, ända till dem, som för en ringa penning
stodo till buds för de fattige och voro påträdda med
målade träkulor, hasselnötter eller körsbärskärnor;
slutligen äfven krucifixer och helgonbilder, större och mindre
af mångfaldig beskaffenhet, en del af silfver, en del af
koppar eller trä, en del af lera, några tryckta på
pergament i grofva tyska träsnitt. Det var artiklar som ingen
kunde umbära, men byar och en välja sig efter råd
eller smak, ej heller fanns en enda butik, som icke hade
jungfru Marias, Sankt Britas, Sankt Olofs eller Sankt
Henriks bild som en skyddande husgud hängd öfver
ingången. Skyltar funnos också af flera slag, hvar och
en med sin skyddspatron, men ingen enda med ägarens
namn eller andra inskrifter. Sådana skulle ha varit
fullkomligt öfverflödiga, ty med undantag af präster och
munkar, skulle ingen ha kunnat läsa, långt mindre
skrifva dem.
Beata blef så betagen af all denna herrlighet, i
synnerhet pärlbanden och honungskrukorna, att hon lät
tyglarna hänga och hästen gå hvart han ville. Davids
och Birgers kampar funno sig berättigade att följa
kamratens exempel, och alla togo sig friheten att
själfmyndigt vika in på en gård, där anblicken af sex eller sju
andra hästar, samlade kring en bunt hö och några
hafrepåsar, tycktes lofva dem rast efter resans mödor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
