Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Huru David flydde med Ljungars barn till Ulfsby och råkade ut för vänner och ovänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här skrek en gumma, hvars mjölkstäfva blifvit kullslagen,
där en krukmakare, hvars lerkärl blifvit söndertrampade;
slutligen voro de nära att rida omkull en myndig och
axelbred person, hvilken i medvetande af någon oantastelig
värdighet vandrade trygg framför dem, utan aning om
den fara, hvarmed de ridandes oförsiktighet hotade hans
ansenliga rygg.
— Hvad nu, edra oförskämda stadsungar, sen I inte
upp, när I hafven folk framför er? röt mannen barskt, i
det han vände sig om och fann sin vackra blå
vadmalsjacka med kyller öfver bröstet och svärd vid sidan bestänkt
af gatsmutsen.
— Mäster Gervasius! Mäster Gervasius! utropade
David, högeligen glad öfver detta andra oförmodade möte.
— Är det du, din slyngel? utbrast vår gamle
bekante, klosterfogden, för hvilken återseendet var förenadt
med ett mindre fägnesamt intryck af puffen i ryggen.
— Har du intet bättre att göra, än rida som en tok
genom Ulfsby gator?
— Var icke ond! bad gossen enträget. För alla
helgons skull, mäster, beskydda Ljungars barn, ty där vid
början af gatan ser jag herr Stens folk, som kommit
hit att förfölja oss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
