- Project Runeberg -  Ljungars saga /
134

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Huru mäster Gervasius kom i fejd med en aflatskrämare och hvad sedan vidare hände

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undan, ropande att fogden hade rätt och att man borde
köra tiggaremunken på porten. Andra åter för hvilka
den katolska kyrkan genom sina missbruk förlorat all
verklig aktning, syntes böjde att taga munkens parti,
endast för nöjet att se två sådana kyrkliga myndigheter,
som fogden och aflatskrämaren, råka i lufven på
hvarandra. Hopen delade sig därför, under skrål och oväsen,
i tvenne partier; men som de fleste syntes böjde att
hålla med mäster Gervasius, lutade fördelen påtagligen
åt hans sida, då ett afgörande krafttag af hans
oförfärade motståndare förändrade saken och plötsligen vände
segern åt romerska sidan.

Den lille munken klef nämligen upp på sin kärra, så
att han syntes högt öfver alla, och framdrog med mycken
högtidlighet ett stort pergament, behängdt med många
sigiller af gult och rödt vax, hvaribland det stora påfliga
sigillet hängde öfverst som en fullmåne på firmamentet.
Och nu flödade, med hela kraften af en förolämpad hög
andelig värdighet, en ström af latin, tyska och svenska
dock mest latin, från den vältalige paterns läppar, hvilket
ordflöde tolken genast skyndade att på sitt vis
öfversätta, i det han hotade med ingenting mindre än
kyrkans bann samt timlig och evig fördömelse alla dem,
som vågade betvifla detta ovedersägliga dokument,
undertecknadt af den helige fadern med egen hög hand och
därför till den grad heligt, att de, efter hans mening,
borde kyssa sanden under den kärras hjul, som hade
den äran att bära ett så beundransvärdt dokument och
en så betydande person, som påfvens utskickade.

— Men här — fortfor tolken, lämpande orden efter
sina åhörare — här stån I som kreatur och blängen på
solen, under det att själfva himmelens fåglar betyga sin
vördnad för den, åt hivilken all makt är gifven att binda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:59:14 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljungars/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free