Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Huru mäster Gervasius kom i fejd med en aflatskrämare och hvad sedan vidare hände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djärfve främlingen, som utan försyn tog brödet ur
munnen från Nådendals biktfäder. Han såg sig därför
om efter reträtt, och därtill hade han flera skäl, ty han
märkte snart nog att herr Stens ryttare hade blandat
sig i hopen, och som rättvisan i Ulfsby icke just stod
på säkrare ben än i det öfriga landet, kunde man icke
veta bvad dessa laglöse sällar hade i sinnet mot
Ljungars barn.
En oväntad händelse, hvilken den tiden icke var så
sällsynt i aflatskrämeriets historia, kom fogden i denna
förlägenhet väl till pass. Uppblåst af det omätliga
anseende, som det påfliga inseglet hade förskaffat honom,
begynte munken med allt större oförskämdhet utprångla
sin vara och sålde för godt pris sin förlåtelse, icke blott
för de synder man redan begått, utan äfven för dem
som man framdeles ämnade begå. Knektarne i
synnerhet voro särdeles begifne på denna vara, utan tvifvel i
hopp om att bönder och vägfarande skulle få mångfaldt
betala dem den utgifna köpeskillingen. Frestelsen blef
allt starkare. Mäster Gervasius, som kände sitt folk,
observerade ej utan hemlig skadefröjd de snikna blickar,
hvarmed herr Stens ryttare, hvilka armbågat sig fram
till kärran, beständigt sneglade på munkens välfyllda
pung. Han bedrog sig icke. En af dessa knektar, känd
under namnet Läderlappen (Nahkasiipi), den djärfvaste
och förslagnaste i hela bandet näst spejaren Kukko,
hade just köpt sig ett aflatsbref för en hel månads
tillkommande synder, men då kamraterne, måhända med
afsikt, trängdes och knuffades allt hvad de förmådde,
låtsade Läderlappen snafva mot kärran, i det han ville
gå bort. I fallet grep han i munkens kåpa, drog honom
till marken och fubblade med ett så skickligt tag i hans
repgördel, att den digra penningepungen råkade af misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
