- Project Runeberg -  Ljungars saga /
158

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Hvad som beslöts om flyktingarne samt huru klostret fick ett oförmodadt besök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klosterkällaren, hålla polis öfver alla nyfikne, som
hitlockades från hela staden för att åse gästernes ankomst,
jämte hundrade andra bestyr, som gjorde den stackars
karlen yr i hufvudet. Fogden svettades och pustade,
fick snubbor af sina förmän och delade rundligen med
sig åt sina underhafvande. Hans förlägenhet ökades,
när tillsägelse kom att utskicka en pålitlig person som
utkik åt Resosidan, för att ytterligare rapportera
biskopens annalkande. Alla tjenare voro upptagne af
tillrustningarna, och ingen fanns för ögonblicket till hands,
då fogden upptäckte David, som stod sysslolös och
gapande vid trappan till drängstugan.

— David, min raska pojke, tag bläsen, som de
slynglarne lämnat bunden vid brunnen, och rid genast
utåt vägen till Åbo. Vänta ett stycke utanför staden,
och så snart du ser dammet af bispens hästar på
landsvägen, så rid för brinnkära lifvet, pojke, att vi må
ha processionen i ordning, annars är jag en olycklig
människa! utropade fogden, i det han aftorkade svetten
från sin solbrända panna. — Vänta litet, tillade han;
säg åt karlarne, som spränga sten därborta vid
hamnberget, att de akta sig att skjuta, när hans helighet
rider förbi; de åsnorna fråga icke efter folks ögon och
öron, om än Sankt Brita i egen person rede förbi dem
på vägen.

David lät icke säga sig detta två gånger. I ett
huj var han på hästryggen och galopperade, så fort
den välfödda klosterkampen fick benen i rörelse, framåt
det anvista hållet, där han snart hade Nådendals lilla
gulmålade tullport, med helgonet Britas bild på öfversta
bågen, bakom sig.

Han hade likväl ej hunnit långt, innan han redan
såg det ståtliga tåget af omkring fyratio hästar, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free