- Project Runeberg -  Ljungars saga /
159

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Hvad som beslöts om flyktingarne samt huru klostret fick ett oförmodadt besök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ilbudet förkunnat, i smått traf komma ridande framåt
vägen till staden. Främst redo två präktige och
välbeväpnade tjenare, för att efter vedertagen sed
undersöka om vägen var fri. Efter dem följde på sin
sediga passgångare biskopen själf, klädd i en enkel
mörk reskåpa af ylle öfver den prästerliga skruden och
en låg, pälsbrämad hatt eller hufva, som på dylika
färder ersatte den betydelsefulla, men obekväma
biskopsmössan. Vid hans sida, till höger och vänster, redo
två hans förnämsta kaniker i samma dräkt som han
själf och tätt efter honom en fullt rustad riddare
med uppslaget visir, hvars tyngre vapen, skölden och
lansen, buros af en väpnare i hans följe. Efter dem
följde ett antal både andlige och världslige tjenare,
alla till häst, bland hvilka tolf eller femton likaledes
voro fullt beväpnade och antingen utgjorde ett slags
lifvakt, eller, hvad som var troligare, hörde till riddarens
enskilda följe.

Innan David i första nyfikenheten hann efterkomma
fogdens befallning att genast kasta om och återvända
med bud till klostret, tilldrog sig en oväntad händelse,
hvilken kom honom att alldeles glömma sitt viktiga
uppdrag.

Vid tiden för denna berättelse brukades redan
krutet allmänt till bergsprängning, och hvad fogden
befarat, inträffade verkligen, innan David hann förekomma
det. Sprängarne vid hamnberget företogo sig nämligen,
i sin vårdslöshet och fullkomliga okunnighet om de
höge gästernes grannskap, att affyra sina skott, innan
de begåfvo sig till middagsmåltiden. Emedan detta
skedde helt nära vid vägen, hände icke allenast att
stenskärfvorna flögo kring ryttarnes hufvuden, utan
äfven deras hästar stegrade sig och några bland dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:59:14 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljungars/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free