Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Huru biskop Arvid Kurck anlände till Nådendals kloster och råkade i delo med dess generalkonfessor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Siste, quæso, et moderare passum, donec
sequamur[1], fortfor biskopen, mera road än misslynt öfver
denna ovanliga insubordination, medan domprosten trafvade
på, så att svetten lackade, ända tilldess han ansåg
sig vara utom skotthåll.
Då stannade mäster Henrik vid stadsporten och
såg sig om. Hela tåget följde honom på något afstånd
till fots. Biskop Arvid hade nämligen funnit rådligast
att promenera den korta återstående vägen, och då han
gick till fots, tillät icke etiketten någon af hans
följeslagare att sitta till häst. Den enda som icke ansåg sig
bunden af sådana betänkligheter, var David, hvilken
ändtligen påminde sig sitt egentliga uppdrag och nu
sökte godtgöra sin försummelse med att rida en genväg
öfver gärden och ängar, för att i tid rapportera om
gästernes ankomst.
I själfva verket var denna omsorg tämligen
öfverflödig, ty Nådendals befolkning var redan på fötterna
och skockade sig vid stadsporten i den mest vördnadsfulla
förbidan. Med andan i halsgropen infunno sig
äfven några munkar, för att mottaga biskopen vid gränsen
af deras område; men generalkonfessorn hade, i fullt
medvetande af sin betydenhet, stannat vid klosterporten,
fast besluten att icke genom ett steg mer än han ansåg
oundgängligen nödigt ödmjuka sig inför sin och den
finska kyrkans öfverherde.
Dock när biskop Arvid, ståtelig som han var, ej
mindre genom Kurckesläktens ärfda förnäma hållning, än
i den biskopliga skruden, sedan han nu aflagt reskappan
och påtagit sin höga förgyllda mitra, när biskopen, säga
vi, inträdde genom porten, till fots som han var, föllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
