Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Om visitationen i Nådendal samt om riddaren Lydik Claesson och det uppdrag han erhöll af biskop Arvid Kurck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fläktade behagsjukt för vinden omkring hans smidiga
gestalt, så kunde man nästan befara, att hans visor icke
voro alldeles likgiltiga för de yngre bland invånarinnorna
i detta fromma hus. Själf tycktes han befara någonting
dylikt, ty man såg honom ofta och förstulet titta upp
emot ett af fönsterna, och såg man rätt noga, så
upptäckte man bakom gallret en flik af ett hvitt huckle eller
dok och under doket skymten af ett par klara bruna
ögon, som tycktes fördjupade i läsning af en bok, men
hvad de läste vet ingen. Lyckligtvis — eller olyckligtvis
— var abbedissan nu så upptagen af världsliga bestyr,
och de gamla systrarna voro så nyfikna att få veta huru
visitationen aflopp, att den unga, förnäma och vackra
novisen jungfru Ingeborg Bitze tämligen ostörd fick lyssna
på den sysslolöse riddarens ömma strängaspel nere i
trädgården.
Riddar Lydik hade just begynt den täcka visan
om »Isa lilla mö», när budet kom att kalla honom till
biskopen i konventet. Med en suck nedlade han lutan
på gräsbänken, tryckte handen emot sitt hjärta, till tecken
att det var såradt af de bruna ögon som blickade genom
gallret, och åtlydde befallningen.
Biskop Arvid hade emellertid låtit inkalla Ljungars
barn och med största noggrannhet efterfrågat alla
omständigheter vid deras bortröfvande. Med mycken
försiktighet gjorde han sig underrättad om den andel fru
Ursula tycktes hafva i detta äfventyr. Hans panna
mulnade, han växlade med sina kaniker några ord på latin
och lät därpå tillförsäkra barnen sitt och klostrets
fullkomliga beskydd intill herr Bos återkomst.
Birger och Beata bortsändes, fulle af häpnad öfver
det förhör en så öfvermåttan mäktig herre låtit dem
undergå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
