- Project Runeberg -  Ljungars saga /
181

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Om de fördolda ting, som kunde under natten tilldraga sig i ett kloster, samt huru mäster Gervasius förekom en vådelig upptäckt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Däruppe i det lilla gallerfönstret satt den vackra
jungfru Ingeborg Blize i sin novisdräkt, knäppande på
en luta, medan riddaren Lydik Claesson Djekne, sittande
under fönstret, undervisade henne i strängaspelet.
Lektioner af detta slag och under sådana förhållanden ha i
alla tider ansetts något vådeliga i nunnekloster, och om
ryktet förr icke alldeles fritagit det fromma Nådendal
för hvarjebanda berättelser om dylika möten, så hade
likväl den stränge generalkonfessorn nu under tre år
kommit alla onda tungor att tystna. Nådendal var under
hans styrelse, och i jämförelse med det lättsinniga
Vadstena, ett mönster för brigittinerorden, och fogden, som
för sin del öfverlefvat passionernas ålder, var nog klok
att inse de stora fördelarna af inrättningens goda rykte
i en tid, då alla dess andra stöd begynte småningom
vackla.

Riddar Lydik hade nyss sjungit visan om lilla Lisa:

Lilla Lisa hon sitter på ekerot,
hon sjunger en visa på en vacker not,
allt under de lindar så gröna.

Och konungen vaknar i högan lott,
så fick han höra hur den visan hon gick
allt under de lindar så gröna.


— Allrakäraste jungfru, hviskade riddaren, nu har
jag sjungit för eder de svenska visor jag lärt mig den
tiden jag tjenade som page hos herr Sten Svantesson på
Västerås slott. Nu skolen I, allrafinaste mitt blomster,
sjunga de finska visor I hafven lärt eder i Åbo. Jag
vet att I kunnen många sådana.

— Visst har jag hört visor mera än fåglalåt —
svarade jungfru Ingeborg blygt — och jag minns ännu
både »Elinan surma», »Inkerin sulhot» och den nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free