Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Om riddar Lydiks och jungfru Ingeborgs flykt samt om biskopens möte med den sårade riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med dessa bekymmer gick syster Margaretha till
ottesången. Hon andades lättare, när hon fann att
biskopen till all lycka icke var närvarande. Sällan blef
väl också en mässa så hastigt och med mera förströdda
tankar undanslarfvad. Korgossarne sjöngo sin vanliga
läxa, de latinska bönerna framramlades med brådskande
fart, men allas tankar sutto till häst och förföljde
flyktingarne. Sancta Birgittas bild, skönt skuren i buxbom
och prydd med rika sirater af silfver och elfenben,
blickade dyster och hotande från sin upphöjda plats till
höger om altaret mot Sankt Johannes, hennes granne på
vänstra sidan. Orgeln var den enda ostörda, den enda
andäktiga; han skrymtade icke, han sjöng sin Gloria in
excelsis likgiltig för lifvets små bekymmer, lika lugn,
lika högtidlig som alltid.
Emellertid anställdes fruktlösa efterspaningar.
Riddarens häst befanns orörd i stallet, men en af hans
väpnare och jungfru Ingeborgs gamla amma, som följt
henne till klostret, voro försvunna. Man lät
undersöka de i hamnen liggande fartygen, och det befanns
att ett af dem hade gått till segel mellan klockan
tre och fyra på morgonen. Det var tydligt att
flyktingarne undkommit sjövägen, och emedan det blåste
friskt efter åskvädret och fartyget redan vunnit
ansenligt försprång, måste man tillsvidare afstå från alla
förföljelser.
Biskop Arvid presiderade, skenbart lugn, men inom
sig mörk i hågen, i munkarnes konvent. Han tänkte
måhända på de olyckliga följderna af långvariga krig
och inbördes fejder; huru lydnadens, huru sedernas,
huru religionens band blifvit allt slappare, allt
vanmäktigare att binda de lössläppta passionerna. Hvem kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
