Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Om herr Bos berättelse, Olofsmässan i Nådendal samt hvad där vidare tilldrog sig under biskop Arvids besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gingo de till biktstolen, och sedan de där biktat, offrat
en helgonpenning och fått absolution, gingo de åter till
marknaden, mången kanhända för att svika sin nästa
och förtjena så mycket, att han åter kunde köpa ny
absolution och likväl hafva på sin affär en skärf i
besparing. Huru viktig denna inkomst ansågs för klostret,
synes däraf, att redan hundrade år förut hade drottning
Philippa svarat påfven Martin V, när fråga var om
aflatskrämeriets afskaffande, att därest det upphörde, skulle
brigittinerklostren råka i ödesmål. Och huru hade icke
detta köpslageri om människors synder och samveten
tilltagit sedan drottning Philippas tid!
Man kan därför tänka sig den ytterliga förvåning,
harm och häpnad, som måste intaga klostrets nitiske
fogde, mäster Gervasius, när han fram på eftermiddagen,
stadd på ämbetsvandring i staden, varseblef samme tjocke,
vederstygglige dominikanermunk, med hvilken han råkat
i delo i Ulfsby och som nu dref sin oförskämdhet så
långt, att han slagit sig ned med sin aflatsbutik knappt
trehundra steg utanför klosterporten. Ganska riktigt hade
munken äfven sin tolk med sig, och denne underlät icke
att solklart bevisa åhörarne, huru narraktigt det vore att
besvära sig med den onödiga bikten i klostret, då de
här kunde utan alla omvägar få köpa en mycket kraftigare
aflat, ja den heliga romerska faderns egenhändiga bref
på syndernas förlåtelse, och det ännu till för en
spottpenning i jämförelse med hvad de fingo betala för den
odugliga varan i klostret.
Fogden märkte visserligen till sin fägnad, att detta
tal väckte högljudt knot bland Nådendalsboarne, som alla
voro klostret mycket tillgifna och betraktade med allt skäl
dess sak som sin egen. Men bland de många resande,
särdeles bland några Åbobor, som länge med afund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
