- Project Runeberg -  Ljungars saga /
216

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Huru fru Ursula såg spöken i Ljungars slott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Cecilia eller en ande från afgrunden, så vill jag göra
dess bekantskap. Det är billigt att så nära släktingar
lära känna hvarandra. — Än en sak: lefver Goliath
ännu?

— Efter ers nåds befallning har jag låtit honom
få mat, men intet vatten. Ännu i går hörde jag honom
stöna därinne. Törsten gör honom galen. Jag tänker
att i morgon skall han ej mer besvära oss.

— Gå, slaf, och tala icke om oss, när du talar om
att åtlyda mina befallningar. Om två timmar bör du
vara i ordning att resa till Nådendal.

Malko aflägsnade sig med ryggen i djup krökning,
tilldess att dörren stängdes mellan honom och hans
herskarinna. Då kastade han en sned blick bakom sig
och mumlade harmfullt:

— Så högfärdig, min nådiga fru! Om Malko förr
varit din lifegen, så känner han nu för mycket af dina
konster för att sig hänga låta. Hänga Malko? Hvem
skall då hänga nådiga frun? Men Malko skall vänta.
Malko skall se hvem som bäst betalar.

Medan tjenaren med detta sinnelag gick att utföra
sin frus befallningar, kastade sig fru Ursula på den
lilla bädden i tornkammaren, för att unna sig ett par
timmars hvila efter det tröttande nattvaket. Men sömnen
flydde hennes ögonlock. Tusen oroliga tankar och
äregiriga planer lämnade henne ingen ro. O, denne son,
denne son, som var hennes allt och som kom till världen
blott för att dö! Från den stunden kunde hon icke
fördraga Ljungars barn. De skulle ej ärfva hvad han ej
fått ärfva!

Hon hade nedfällt gardinerna för det trånga
fönstret, rummet var nästan mörkt, och forsens dån
hördes, nu som alltid, nedanför slottsmuren. Detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free