- Project Runeberg -  Ljungars saga /
231

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Om herr Sten Knuissons envig med riddaren Lydik Claesson Djekne samt om en oväntad gäst, som därvid infann sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hästar och redo i snabbt traf till stridsplatsen, där de
genast kastade sig med fällda lansar mot herr Sten och
hans folk. Flemingarne fingo andrum, vände om och
begynte i sin tur att angripa.

Så ringa denna förstärkning var, så afgörande blef
dess ankomst för stridens utgång. Herr Stens folk
ansåg de nykomne för en förtrupp af biskop Arvids skaror,
som skyndade herr Lydik till hjälp, och sprängde efter
en kort fäktning med lösa tyglar tillbaka till slottet.

I denna förmodan styrktes Ljungars- och Letto-
folket däraf, att munken, som anförde de främmande
ryttarne, höll i början, likgiltig, stilla vid skogsbrynet.
Man tog honom för biskopens sändebud, hvars ankomst
herr Lydik på förhand tillkännagifvit.

Denne tyste åskädare hade placerat sig vid vägen
åt Ljungarssidan, så att byar och en, som ville ditåt,
måste passera tätt förbi honom. Orörlig och känslolös
såg han den ena efter den andra fly förbi. Endast herr
Sten fortfor ännu, trotsig och ensam bland de sina, att
fäkta mot Flemingens ryttare.

Då red munken helt långsamt fram, i det han vinkade
åt ryttarne att upphöra med striden. Liksom efter en
tyst öfverenskommelse drogo sig alla tillbaka och lämnade
herr Sten ensam på vägen med den okände ryttaren.

Herr Sten fann emellertid för godt att nöjas med
sin seger i enviget och sporrade sin häst för att följa
de andra till slottet. Men den reslige munken spärrade
vägen för honom.

— Hvad nu, klerk, har du mer än ett lif att förlora?
utropade herr Sten otålig, i det han sökte att rida förbi.

I stället för svar framdrog munken ett långt
slagsvärd under sin kåpa och högg herr Stens häst med
ett så tungt hugg öfver nacken, att hufvudet nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:59:14 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljungars/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free