- Project Runeberg -  Ljungars saga /
234

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Huru enviget aflopp emellan de två riddarne samt om Ljungars flicka och det sorgliga öde som följde Ljungars ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Du har låtit döda min son Knut, sade herr
Bo. Men du är min bror, jag ger dig fem minuter att
bereda dig till döden, och jag vill låta läsa mässor
för din själ.

Herr Sten fick nu plötsligt lif och rörelse, men ej
för att strida, utan för att fly. Han kastade ifrån sig
skölden och flydde i ilande språng inåt skogen, i hopp
att på en omväg undkomma till slottet.

Herr Bo förföljde honom, mindre snabb, men också
mindre uttröttad. Ryttarne sågo dem försvinna mellan
träden; herr Bos folk och främst bland dem David,
följde på afstånd de båda riddarne. De jagade
hvarandra som varg och vallhund; de fördjupade sig alltmera
uti den täta skogen.

Om en stund fann sig David långt skild från sina
följeslagare och kunde endast af grenarnas prasslande
ana den väg, som de båda bröderne, förföljarn och
flyktingen, tillryggalade i skogssnåren. Den stackars
gossen hade blott en tanke, den att hjälpa herr Bo,
och utan att veta huru, befann han sig slutligen
tättinvid Ljungars källa.

Källan var torr, så torr, som hade aldrig en droppe
vatten sipprat öfver dess mossiga stenbotten. Den
gamla krokiga tallens skugga föll lång på den rödletta,
af blixten splittrade klippan. Aftondimman uppsteg som
ett for öfver den sanka marken, daggen glittrade redan
på alla grässtrån. Allt liknade den kväll, då David senast
besökte stället med Ljungars barn. Davids hjärta
klappade af det häftiga språnget. Herr Bo hördes ej
af; herr Sten syntes ej till. Allt tycktes så tyst och
fridfullt uti den lilla dalen.

— De måste likväl ha sprungit hitåt, sade han
till sig själf. — Se där ett fjät i den fuktiga mossan!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:59:14 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljungars/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free