- Project Runeberg -  Ljungars saga /
236

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Huru enviget aflopp emellan de två riddarne samt om Ljungars flicka och det sorgliga öde som följde Ljungars ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Oaktadt det egendomligt vilda, hälften klagande,
hälften hånande uti denna sång, hade vanan vid det
sällsamma väsendets anblick småningom återgifvit David
så mycket mod, att han vågade fråga hvar han kunde
finna herr Bo.

— Du måste veta det, du! tillade han. Är du
Ljungars vän, så heskydda min herre och låt icke den
grymme herr Sten förgöra honom!

Töckengestalten vid klippan tycktes dock icke skänka
minsta uppmärksamhet åt hans uppmaning, utan fortfor
— ifall det verkligen var hon som sjöng — att blanda
följande ord i det alltmer tilltagande bruset af vinden i
trädens grenar:

Kom, du blanka, kom, du röda
luftens svärd att allt föröda!
Blinka genom himlens fästen!
Hugg i stycken våldets nästen!
         Luftens stål,
         hugg ett bål!
Kom, du blanka, kom, du röda
luftens svärd att allt föröda!


Vid dessa ord förvredos gestaltens drag och blefvo
allt otydligare, tilldess att slutligen blott den nakna
klippväggen upptog synlinien. Det tycktes som skyndade
sig de mörknande åskmolnen att lyda besvärjelsen, ty
knappt hade de sista orden dött bort i vinden, innan en
blank eldstunga, åtföljd af det skrällande ljud, som
vanligen antyder att åskan slår ned, sågs glimma öfver den
högsta furan på höjderna bortom bäcken. David betogs
af en ny fruktan. Dröja kunde han icke, men fly ville
han ej heller, innan han funnit sin herre. Han sprang
upp på den motsatta höjden: intet spår, intet ljud. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:59:14 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljungars/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free