Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Huru biskop Arvid intågade i Ljungars slott och dömde öfver dess invånares öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svaret lydde:
— Hälsa hans nåde och fråga när det har blifvit
biskopars sed att med våld intränga i fredliga boningar
och hota adeliga fruar med vapen och blodsutgjutelse.
Hälsa honom att allt våld är öfverflödigt, ty hela borgen
står till hans nådes förfogande.
Icke långt därefter nedfälldes vindbryggan, och
biskop Arvid, omgifven af sin lifvakt, tågade in i
Ljungars slott.
Fru Ursula var honom till möte med slottets nycklar
redan vid porten. Hon hade påtagit sin dyrbaraste
sorgdräkt; hon hade klädt sig i sitt blidaste smålöje,
under det att fruktan och förbittring herskade i hennes
hjärta. Alla hennes män hade nedlagt sina vapen på
borggården; alla slottets dörrar stodo öppna, och en
festlig måltid var anrättad i slottssalen. Det såg ut
som en högtid, anställd för att fira en stor och
kärkommen gäst.
Biskop Arvid lät icke bedraga sig. Han lät besätta
alla utgångar, ställde vakter på murarna och drog
försorg om att besättningen afväpnades ända till knifvarna,
som de buro i bältet efter landets sed. Fru Ursula
visade intet missnöje; hon var ödmjuk och undergifven,
hon fann sig i allt; horn ställde blott oförmärkt så, att
hennes stora skönhet lyste i den fördelaktigaste dager
och omöjligt kunde förfela sitt intryck ens på en biskops
sjufaldt bepansrade hjärta.
Och med hvilken moderlig ömhet hon fägnade sig
att återse sina kära barn! Aldrig mer ville hon sända
dem bort bland dessa gudlösa människor, som åsamkat
henne och dem så mycket bekymmer. Ack, hon hade
gråtit dagar och nätter, när hon förnam deras
bortröfvande. Och då hade ödet ännu därtill pröfvat henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
