Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 4. Sagan om Ljungars vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Sagan om Ljungars vapen.
Birger låg några minuter stum och orörlig med
ansiktet tryckt mot halmbädden, för att undkomma den
skräckbild, som tycktes förfölja honom. Detta tillfälle
begagnade den gamle tjenaren att hälla sin flaskas
innehåll i en gammal på bordet stående silfverbägare. När
detta var gjordt, ställde han några vedträn i spiseln, och
innan kort uppflammade en munter brasa, som klart
upplyste det lilla rummet.
— Jag måste rädda honom mot hans egen vilja,
sade Goliath tyst vid sig själf. — Men huru? Om jag
kunde kalla hit danskarne och skaffa oss en skarp
belägring på halsen? Det skulle gifva den stackars gossen
något annat att tänka på. Vi få se, vi få se. Till en
början måste vi tillställa ett uppskof med prästvigningen.
Och huru skall detta ske? Ogärna ville jag bryta en
arm eller ett ben af min herres son, men hjälper ej
annat, så... nöden har ingen lag. Det är i alla fall
icke stort sämre, än att piska sig själf... Där ligger
det fördömda pinoverktyget! Det skall åtminstone ej
längre göra en fluga förnär!
Och med en barnslig skadeglädje upptog Goliath
den fruktansvärda gisseln från golfvet, instoppade honom
i brasan och såg honom långsamt brinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0269.html
