Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Sagan om Ljungars vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Sprakar du, din flåbuse? mumlade han. Spraka
i skärselden, ditt leda troll; jag skall värma dig, så att
du en annan gång glömmer att stå efter adligt blod!
Med dessa ord makade han gisseln längre in bland
bränderna, där den motvilligt förtärdes af lågorna, men
stod ännu sedan den förkolnat hotande upprätt med sina
fyra maktlösa snärtar af falnande aska.
Det starka skenet från brasan återkallade Birger
småningom till besinning. han reste sig upp, såg
tvekande omkring sig och tycktes fatta mod, när han icke
mera varseblef den fruktade synvillan.
— Är du ännu här, min gamle trogne vän? sade
han, inom sig nöjd att äga en bundsförvant mot sin
upproriska fantasi.
— Käre junker, tillåt mig att vaka hos er i natt,
ty ni mår icke väl, sade Goliath.
Det är redan bättre. Men tro mig, det kostar
på blod och nerver att sex nätter å rad förföljas af
samma syn... jag behöfver ej säga dig hvad. Förgäfves
har jag fastat, späkt min kropp och anropat helgonen
om bistånd... Men låt oss icke mera tänka därpå; mina
krafter stå icke längre ut. Blif hos mig, Goliath,
beskydda mig mot mig själf!
— Nå, lofvad vare Sankt Henrik, nu talar ni åter
som en förståndig ung man. Ja, käre junker, jag skall
ligga som en hund vid edra fötter och icke lämna min
plats, om ni än skulle sparka mig från er. Goliath är
gammal och uttjent, men han kan ännu både skälla
och bita. Kommer ni ihåg er fars gamla vallhund,
Tor med de långa öronen, han som kunde på en
mils afstånd skilja en Ljungars knekt från en Letto
ryttare, när vinden låg därifrån? Minns ni huru fru
Ursula en dag blef röd under sina bruna häxögon, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
