- Project Runeberg -  Ljungars saga /
295

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Huru två unga fröknar reste från Kuustö till Nådendal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hela den lilla skaran med en hastighet som föga
behagade de gamla i sällskapet, men desto mera de unga,
på vägen till Nådendal.

Det var en frisk och frostig decemberdag, sådana
man stundom finner äfven i denna mörkrets årstid, när
solen kämpat sig fram genom de tunga vintermolnen.
Marken var frusen och dånade, betäckt af ett tunt
snötäcke, under hästarnas hofvar. Rimfrost hängde i vackra
festoner på de löflösa björkarna och bröt sig i det
vackraste färgspel mot de bakom stående, evigt grönskande
granarna. Järpar flaxade muntert i träden, ekorrar
klättrade vigt uppför furornas snöiga stammar, och
bakom stubbarna tittade här och där en hare i ännu
halfhvit, halfgrå vinterpäls, uppskrämd och nyfiken, på det
förbiilande sällskapet.

Snart bar det af på den ännu spårlösa isen, där
endast stundom en nyss ditsatt granruska betecknade
vägen. Det visade sig, att David förstått sin tjenst
som stallmästare, ty hästarna voro skarpt skodda och
sträckte, utan att halka, öfver de med ett tunt hvitt
snöflor heslöjade sjöarna.

David och Birger redo hvar på sin sida om de
unga fröknarnas släde och växlade därunder månget
gladt ord, som förkortade färden. Lyckliga ålder, när
hvarken de svåraste tider eller egna hotande faror förmå
nedtrycka sinnets spänstighet eller beröfva en frisk
naturtafla dess intagande behag! De unga kände sig så lätta,
så glada till mods, som de icke känt sig på länge inom
Kuustös gråa murar. De läto icke märka den minsta
längtan att återvända. De skämtade än öfver vägen, än
öfver hvarandra. Och när händelsen — ifall det var
en händelse — hade fört Birger till jungfru Elins sida,
men David däremot till Beatas, fattades lika litet blyga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:59:14 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljungars/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free