- Project Runeberg -  Ljungars saga /
301

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Hvad som kan hända på en vinterresa till Nådendal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En ny, större och hvassare pil susade från Davids
bågsträng. Räfven tumlade kull och hans blod färgade snön.

— Om jag för er skull, Beata, kan väcka döda, så
kan jag en annan gäng äfven döda lefvande! utropade
ynglingen harmfullt. Men nu få vi skynda, ty Ljungars
äro i rörelse, och då slår det sällan fel, att ej ett oväder
är i antågande.

David hade rätt. Ett tungt, gråsvart moln skymde
redan den bleka decembersolen, den nyss klara luften
omtöcknades, ett sus i granarna bådade en annalkande
storm. För att resa genaste vägen till Nådendal vintertid,
borde man passera ännu en half mils fjärd, men David
tvekade, ty det begynte att mörkna.

Beata märkte det.

— Är det möjligt — sade hon gäckande — att
den tappre hjälten, som besegrat räfvar och ekorrar, är
rädd för ett stycke is!

Hon anade icke den fara, för hvilken hon med dessa
ord blottställde dem alla. Ynglingen var tillräckligt
retad förut. Han red ned på isen, och sällskapet följde
honom.

De hade ännu icke hunnit långt från stranden,
innan ovädret utbrast med hela sin häftighet. Den
redan mörknande luften förmörkades ytterligare af ett
så tätt snöfall, att de resande likasom inhöljdes i en
hvit fäll och man kunde knappt mera se tre alnar
framför sig. På samma gång kom en nordlig orkan,
som våldsamt piskade snön mot deras ansikten, förblindade
hästarna och hopade snart så höga drifvor på den
spårlösa isen, att tåget blott med yttersta möda och fot
för fot kunde röra sig framåt. Det hade kanske ännu
varit tid att vända om, men David fortfor att rida förut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:59:14 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljungars/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free