- Project Runeberg -  Ljungars saga /
305

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Hvad som kan hända på en vinterresa till Nådendal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

front, medan de öfrige angrepo bakifrån och på sidorna,
alla upphäfvande höga rop, för att dölja sitt ringa
antal.

Förr skulle de stackars danskarne, där de, utfrusne
och öfversnögade, släpade sig fram som halfdöda snögubbar,
förr skulle de ha väntat se isen remna under
dem, än ett fientligt anfall i detta förskräckliga mörker
och oväder. De kunde i sin vidskepelse ej annat tro,
än att en hel här af onda andar öfverföll dem i förbund
med stormen och snöyran. Häpne och rådville,
skockade de sig tillsamman, utan att ens med sina
frusna fingrar försöka draga ett svärd eller lyfta en
stridsyxe.

— Alla vapen bort, eller ären I dödens barn!
ropade David till dem på svenska, som de alla förstodo.

På samma gång upphäfde hans följeslagare nya rop,
i det att ett par af dem, för bättre verkan, höllo sig på
något afstånd från stridsplatsen.

Befallningen åtlyddes; i första förvirringen tänkte
ingen på motstånd. David och hans män afväpnade
den ena efter den andra och bortslungade vapnen långt
bland drifvorna. På samma gång föste de ryttarne ned
af hästryggarna och valde åt sig själfva de starkaste
hästarna.

Så långt gick allt i början lyckligt och väl. Men
den danska truppen var trettio man stark, och afväpningen
drog längre på tiden än rådligt var. Oaktadt
mörkret, begynte ryttarne misstänka att deras fiender
voro mera högljudda än manstarka, och slutligen grepo
några de minst förvirrade till sina lansar, som hängde
vid sadelknappen. Det kom till strid; äfven danskarne
uppmuntrade hvarandra med höga rop; de afväpnade
begynte uppsöka sina vapen och bistå sina kamrater.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free