- Project Runeberg -  Ljungars saga /
306

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Hvad som kan hända på en vinterresa till Nådendal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till lycka för David och hans oförvägna kamrater, var
det nästan omöjligt att i mörkret urskilja vän och fiende.
Än här, än där upphäfdes fältropen: Sankt Erik till
hjälp! Sankt Henrik till biständ! Danskarne höggo in
på hvarandra, flydde för hvarandra och förtrampade
hvarandra i drifvorna. När slutligen ropet »Sankt Henrik
till hjälp!» begynte höras äfven på afstånd från Birger
och de kvarblifne Kuustöryttarne, som hörde larmet och
skyndade till de sinas bistånd, funno danskarne allt
motstånd fåfängt och gåfvo sig fångne.

Innan ännu Birger och hans folk hunno trefva sig
fram till stridsplatsen, hade David fullständigt afväpnat
fienden och dref honom framför sig till fots i drifvorna.
Sex sårade måste lämnas tillsvidare. David själf blödde
af ett lansstygn i vänstra kinden och Kekri hade fått
ett blindt hugg öfver armen, hvilket likväl icke hindrade
honom att, med tanken på öltunnan, knuffa fem eller
sex frusna fiender som boskap framför sig.

Så anlände tåget till bivucken. Det vore fåfängt
att måla bestörtningen och snart därpå glädjen bland
dessa halfförstelnade, modlösa Nådendalsfarare. Nu
skedde genast allmänt uppbrott. En del af danskarne
tvungos att upptrampa väg, de öfrige nödgades framskjuta
slädarna och leda hästarna vid tygeln. Lyckligtvis
skingrade sig småningom de snötunga molnen, stormen
upphörde, en och annan stjärna begynte tindra på
fästet. Man kunde urskilja landet på afstånd, och efter
ett par timmars mödosamt arbete hade man uppnått
en by. Här lät David sina fångar löpa, medan det
ännu var så mörkt, att han och hans folk icke lätt
kunde blifva igenkända. De frusna fingo härberge, de
sårade skötsel. Men tåget från Kuustö stannade icke,
innan det, framemot morgonen, fruset och utmattadt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free