- Project Runeberg -  Ljungars saga /
326

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. En julafton i Ljungars slott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på ett högst ogeneradt sätt den hemlighetsfulla och färg.
skiftande bröstnålen.

— Hvad nu? utropade den mäktiga frun uppbragt. — Huru
vägar du, byting, att smyga dig så näsvist
bakom mig?

— Blef du rädd? frågade gossen med samma obesvärade
ton, som tydligt visade hans vana att taga sig
en erkänd favorits alla både tillåtna och otillåtna
rättigheter. — Å, gumor, jag trodde icke att du var så lättskrämd.
Men säg mig, hvad är det för en sten? Är
det en flinta? Hvarifrån har du fått honom, gumor?
Hittar man sådana i skogen? Jag har också hittat
granna röda stenar vid Ljungars källa i somras, och folket
säger att de äro röda af Ljungars blod. Vill du byta
den gula med mig, så skall du få de röda i stället.

Fru Ursula stack nålen åter i tröjan, stötte gossen
otåligt ifrån sig och befallde honom gå sin väg.

Men Kycklingen var icke den som så hastigt lät
afvisa sig.

— Är du ond nu igen, gumor? frågade han i en
smekande ton. — Hvarför skall du vara ond på mig?
Jag har ju icke gjort något illa, och du brukar själf så
ofta säga, att jag är den ende som håller af dig.

— Gå nu, gå! upprepade den stränga frun, men på
ett sätt som lät den sluge gossen förstå att vreden ej
skulle blifva långvarig. Han underlät icke heller att
begagna sitt öfvertag.

— Nu skall du vara god igen, sade han. När du
ser så där ond ut, så tänker jag alltid på Sankt Brita
vid kyrkdörren, hon som är skuren i trä och grinar
så styggt. Är det möjligt, gumor, att hon kan vara ett
helgon? Men när du ser god ut — ja just så där, när
du skrattar en smula — då är du riktigt vacker, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free