- Project Runeberg -  Ljungars saga /
327

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. En julafton i Ljungars slott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liknar du konung Herodes’ dotter, som dansar för kungen
under Johannes döparens bild på den stora taflan i
kyrkan. Nej, se så, nu var du Sankt Brita igen. Om
jag vore konung Herodes, skulle jag göra dig till en
drottning; det vore något grant, det, gumor, att se dig
med krona på hufvudet!

Fru Ursula smålog. Också denna mörka själ kände
ett behof att älska och älskas. Hon strök gossens vackra
bruna lockar från pannan och yttrade småleende:

— Du slutar då aldrig att prata, när du engång
har börjat. Hvar har du nu åter flugit kring berg och backar?

— Jag har varit med Tuppen efter hö från Myllyranta.
Och så har jag skaffat en dräng åt dig. Han
är en smula dum, men icke så dum som de andra.
Han skall nog bli bra, bara jag får lära honom. Gumor
skall låta honom bli min stallknekt. Vill du se honom?

Nu inträdde Tuppen och hviskade åt sin herskarinna
några ord, dem Kycklingen förgäfves sökte uppsnappa.
Fru Ursula rodnade märkbart och hviskade något tillbaka,
hvarpå spejaren gick.

— Om du lofvar mig att ej bli för högfärdig och
näsvis, sade hon, kunde jag kanske städsla en ridknekt
åt dig. Gå, för honom till din kammare, så skall jag
låta säga dig, när jag får tid att tala med honom om
tjensten.

Kycklingen tog ett skutt af glädje, kysste fru Ursulas
hand, som han var dresserad att göra vid högtidliga tillfällen,
och hoppade ut på ett ben, utan att vidare tänka
på den gula stenen, som vid hans första inträde så
högeligen intresserat honom.

Ljungar fru gick några slag öfver golfvet; en
hemlig triumf, blandad med någon oro, lyste ur hennes
mörka ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free