Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Arvid Kurck och Hemming Gadd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Stockholm? Eller vill man att jag skall taga befälet
öfver danska knektar i Åbo slott? Vestigia terrent.
Vår nådige konung har i sanning ett eget sätt att uppmuntra
sina trogna borghöfdingar. Jag erfor just nu ett
bevis därpå. Åke Göransson Tott har den 27 November
blifvit halshuggen i Tavastehus. Vill man kanhända att
jag skall bortlägga kräklan och gripa till bödelsyxan?
— Intet af allt detta, svarade doktorn. Min högvördige
broder vet ganska väl, att den världsliga makten har sina
kättare, liksom kyrkan. Kyrkan bränner dem, konungen
halshugger dem, och när ogräset är bortrensadt, frodas
hvetet. Det är förbi med adelsväldet. Vi äga nu endast
en konung och ett folk. Bönderne hafva lärt sig tala.
— Jag vet att min vördige broder gifvit dem ordet.
Kanhända skall en ny Engelbrekt gifva dem svärdet.
— Kung Kristiern, säger man, är en bondekonung.
Jag säger: detta gör honom till kyrkans beskyddare.
— Utan tvifvel. Ett bevis därpå äro de biskopar,
som nyss ha bugat för hans nåde så djupt, att de glömde
upptaga sina hufvuden från Stockholms stortorg.
— Hör mig till slut, och eder vishet skall, oaktadt
den blandar malört i honungen, gifva mig rätt. Vår
nådige herre har icke, och vill icke mera hafva någon
upprorisk adel i riket; därför kan han så mycket mindre
umbära kyrkan. Folket, det är numera kyrkan, ty hvad
kyrkan vill, det vill folket. Konungen herskar, men
kyrkan styr.
— Kyrkan är af Guds nåde och icke af konungars
eller herrars gunst, det torde min vördige broder själf
ha förnummit! genmälde biskop Arvid med höghet.
Det var den af påfven stadfästade, laglige kyrkofursten,
som nu talade till den af riksföreståndaren utnämnde,
men af påfven bannlyste electus i Linköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
