Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Hvad därefter hände Ljungars barn i slottet och huru fru Ursula miste sin talisman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unge Birger till Ljungars var sålunda, redan
första natten sedan han blifvit fången genom en af
dessa försåtliga falluckor, som voro så vanliga i denna förrädiska
tid, fullkomligt öfvertygad att han här i fäderneborgen
skulle återfinna samma spökbild, som sä länge
förföljt honom, samma Ljungars hvita flicka, som folktron
ansåg beskydda hans släkt alltsedan hon vid hans
stamfaders födelse frammanades af den lapske trollkarlen
att räcka prinsessan Jutta silfverbägaren. Och
hon kom. Hon kom icke blott den natten, utan alla
nätter, att besöka honom i fängelset. Hvarje gång, och
alltid på samma tid — ehuru han ej ägde annan tidmätare
än den svaga dagstrimman, som föll genom en
liten, förgallrad glugg i muren — syntes på den motstående
väggen ett blekt sken, som efter hand växte till,
tog gestalt och blef den välbekanta hvita flickan med
silfverbandet om pannan, guldbältct om lif vet, röda
strumpor och skor. Hvarje gång gick ett sakta sus
genom hvalfvet och tätnade efter hand till ord och sång,
alltid på den likaså välbekanta, halft sorgsna, halft
gäckande melodin:
Ljungars vackra, bleka gosse,
dina bojor lätt du losse.
Vänd från svarta munkar åter;
Ljungars flicka dig förlåter.
Nöd förbi!
Kom, var fri!
Ljungars vackra, bleka gosse,
dina bojor lätt du losse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
