Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Hvad därefter hände Ljungars barn i slottet och huru fru Ursula miste sin talisman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och då hade hvarje gång sängen upplöst sig i en
sakta suck och gestalten smultit bort i mörkret, men
därefter hade alltid en mild värme uppfyllt hvalfvet och
den toma vattenkrukan blifvit fylld med mjölk, det saltade
brödet ersatts med färskt bröd och ost. Om denna
välvilja, förutan hvilken han längesedan skulle ha dött
af köld och törst, hade Birger sina egna tankar. Han
anade att det var samma mat som den gamla dejan nu
hvarje natt brukade framsätta åt tomten, förvissad om
att hennes gåfvor mottogos med välbehag, efter korg
och krus hvar morgon befunnos tömda.
Så hade dygn efter dygn, vecka efter vecka förgått.
Tiden blef dödande lång, men Birger gaf icke vika för
frestelsen. Han ville fly, men med egna krafter. Han
undersökte hvalfvet. I ett hörn var muren nedrasad
och en öppning synlig. Han kröp in och fann ett annat
hvalf, uppfylldt af kruttunnor. Ingen utgång, och hvilket
grannskap!
Fru Ursula, återkommen från Raseborg, trodde sig
finna sin styfson långt för detta försmäktad, men fann
honom, till sin häpnad, frisk och stark. Hon rådfrägade
stjärnorna och trodde sig läsa i dem, att en stor förändring
snart skulle inträffa. Godt, tänkte hon, gossen
har en dag att lefva ännu.
Morgonen därpå, ankommo två slädar, eskorterade
af några ryttare, i friskt traf från Myllyrantasidan. Det
var hennes egen styfdotter fröken Beata, åtföljd af sin
amma, den gamla Renata, och eskorterad af stallmästaren
David med några af biskopens folk. Anledningen till
besöket var icke svår att gissa. Den försvunne Birger
hade öfverallt blifvit sökt och efterfrågad. Slutligen
hade man genom Josuas hustru i Myllyranta kommit
på rätta spåret, och fröken Beata, brinnande af oro att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
