- Project Runeberg -  Ljungars saga /
358

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Hvad därefter hände Ljungars barn i slottet och huru fru Ursula miste sin talisman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Kom, min dotter, låt icke sorgen förvilla dig.
Kom i mitt rum, så skall jag närmare beskrifva denna
sorgliga händelse.

Och därvid drog hon ömt Beata med sig, under
det att Renata, David och de öfriga lika bestörta stannade
i nedra salen.

Medan detta tilldrog sig i slottets öfre delar, erhöll
Birger i sitt underjordiska fängelse ett oväntadt besök.
Någon knapprade länge på låset till dörren; slutligen
öppnades den, och vår gode vän, den lille Kycklingen,
trädde in.

— De trodde icke att jag skulle höra dem — sade
han, förtjust öfver sitt lyckade spratt — men jag hörde
fru Ursula säga till Kukko, att du ej mer skulle få
någon mat här i hvalfvet. Och efter Kukko råkat lägga
nyckelknippan ifrån sig, tänkte jag: nej, åtminstone skall
han få min frukostsmörgås! Vet du, jag har haft så
ledsamt efter dig! Sedan du blef borta, har ingen brytt
sig om att skura mina vapen, och ingen ridknekt har
jag; drängarna äro så lata och dumma, de ryckte i går
min sadelgjord tvärt af. Då tycker jag mycket mera
om dig, fast du också är litet dum och okunnig, men
af dig kan jag kanske få folk med tiden.

— Tack skall du ha — sade Birger vänligt — men
ät din smörgås själf, ty jag är ej hungrig.

— Nå, då skola vi dela, sade gossen, i det han
mumsade friskt på sin bit. — Jag tar ena hälften, och
du gömmer den andra, ifall du skulle svälta ihjäl. Är
det icke en gruflig skada, att de ha stulit mitt lilla
silfversvärd? Jag vet ej hvad jag skulle ge för att få
igen det. Ser du, den här gula stenen, som gumor alltid
bär på bröstet, tappade hon nyss, när hon sprang att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:59:14 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljungars/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free