Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. En midsommardag på Myllyranta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Konungens länsman! Men då är du ju herrarnes
vederlike!
— Och min förman! inföll mäster Gervasius häpen,
i det han reste sig för att betyga den forne gudsonen
sin skyldiga vördnad.
— Jag är icke den ende af ofrälse börd, som blifvit
betrodd med ett högt ämbete, förklarade David. Kung
Gustaf får se sig om, att bispar och adelsherrar ej
växa honom öfver hufvudet. Flemingarne, sägs det, ha
i sinnet att återbörda Ljungars och Myllyranta från
kronan. De veta ej att en Ljungars lefver ännu, och
för Myllyranta skall jag sörja.
— En Ljungars lefver! utropade Inkeri. Då kan han
ej vara långt borta, efter vi fått åska på midsommardagen.
— Han är i mitt följe, mor. Kanske minns ni ännu
Kycklingen, som engång följde mig hit från Ljungars?
Mäster Gervasius mindes bonom blott alltför väl.
— Å, den oförskämde vildbasaren, som rymde från
min faderliga tuktan i Nådendal och som man sedan ej
hört af! Jag trodde honöm längesedan vara död.
— Den vargaffödan! utropade Inkeri. Honom få
vi snart se i spetsen för Kukkos folk, som huserar i
Ljungars skog. Ställ ut dubbla nattvakter, mäster
Gervasius!
— Knut Stensson är ingen vildbasare mer, han
är två och tjugu år gammal, genmälde David. Jag
tog honom till fånga i Aggerhus vid kung Kristians
sista krigståg, och alltsedan har han följt mig. Han är
nu här för att bevisa sin lagliga arfsrätt till Ljungars
och Letto, men han vill tillsvidare vara okänd. Låt
honom obemärkt få nattläger med de öfriga ryttarne.
Vi rida i morgon vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
