- Project Runeberg -  Ljungars saga /
393

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Den siste Ljungars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nej, David, nej, det är ännu ett, som jag icke
kan godtgöra. När min gumor bannade mig för stenen,
måste jag svära henne en ed vid Sankt Olof att utrota
Ljungars hela släkt ...

— Men detta är numera omöjligt!

— Hvarför omöjligt? Ännu lefver en Ljungars,
ännu binder mig denna förskräckliga ed. Hvarför skulle
jag den olyckliga dagen gå ned till älfven att söka en
ny lyckosten? Hvarför blef jag ej vid tio är liggande
död i skogen? Hvarför omkom jag ej med stigmännen
eller stupade bland så många döda på slagfälten? Eden
har räddat mig, eden binder mig. Och se, David, nu
vändes den mot mig själf, den siste Ljungars! Det
är förbannelsen öfver vår släkt. Jag måste döda och
har ej, som mina fäder, en bror att uppoffra. Hvad
skall jag göra? Jag föraktar själfmordet; det är den
feges tillflykt. Gif mig en strid, man mot man, gif mig
en ärlig död, David, och du skall aldrig höra mig
klaga mer!

— Välan, sade David, vårt land behöfver nu fred
och ordning. Vi äro utsända att bortrensa det röfvarefölje,
som ännu är kvar i landet från de förra laglösa
tiderna. Dessa stigmän slåss för lif vet, du skall få strid
nog, men du skall lefva och lösa din ed. Du skall utrota
våldets Ljungars och börja en ny ätt af Ljungars,
som bär lag och rätt i sin vapensköld.

Knut Stensson sprang upp. Färgen återvände på
hans kinder, mod och lefnadslust glänste åter i hans
ynglingaögon. Denna tanke var för honom så oväntadt
ny, så hoppfull och allt upprättande, att han kände sig
plötsligt såsom förvandlad.

— Du har rätt, jublade han. Ja, jag skall lefva!
Af de gamle Ljungars återstår ingen mer!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free