- Project Runeberg -  Ljungars saga /
397

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Den siste Ljungars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ljungars by. Åter förde dem deras väg förbi källan. På
dess torra sandbotten, skymd af klipporna, låg en yngling
i sitt blod. Det var Knut Stensson till Ljungars, sårad
till döds och redan förblödd. Kukkos pil hade genomträngt
hans vänstra skuldra på det ställe, som blottats
mellan hjälmen och ryggharnesket, när han stod lutad
öfver sanden, sökande lyckostenen. Öfver hans panna
och läppar hvilade ett lugnt, lyckligt drag af frid; icke
ett spår af smärta, icke en skymt af sorg öfver ett brustet
hopp vid den ålder af lifvet, när man hoppas allt.

Han andades ännu. David såg sig om efter en
droppe vatten att läska den döendes bleka läppar. Tätt
invid klippan varseblef han den kända skepnaden af
Ljungars hvita flicka. Hon syntes honom sorgsnare,
mindre och smärtare än förr; det gyllene bältet kring
hennes lif hade smalnat till en fin tråd, som knappt
tycktes sammanhålla hennes töckengestalt. En lätt
susning förnams i trädens kronor, men utan ord. Medan
David ännu betraktade töckenbilden, såg han den fina
guldtråden kring hennes lif brista och hela gestalten
upplösas i luft. Han vände sig om; den döende hade
upphört att andas.

På den stormiga, åskdigra dagen följde en klar och
lugn sommarkväll utan natt. Det var icke Finlands öde
under Gustaf Vasas och hans efterträdares regering; där
saknades icke stormar; det var förebudet till en lycklig
framtids afton i dagar som komma. Våldets laglösa
tidehvarf, med dess blod och dess godtycke var förbi.
Och solen gick strålande klar ned bakom berg och sjöar
öfver den siste Ljungars förgätna graf.

                         Slut på senare delen.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free