Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Nattlogi för ungkarlar.
Det är vår. Vi äro i Maj månad; solen skiner
så varmt på husväggarne. Lärkorna sjunga öfver de
föga vårlika fälten, tupparne gala i gränderna utåt
malmarne, positiverna äro i gång och alla de tecken,
som Stockholmsbon känner, säga honom att våren
nalkas; denna tjusande gudomliga tid, ständigt besjungen,
ständigt ny, då solens strålar fulla af guld och lif
väcka ömhet och trånad, tårar och sällhet, svärmeri,
vemod, oro och lust för pojkstreck i ens sinne.
Aldrig äro qvinnornas kinder mera friska och
rosenröda, deras ögon mera strålande, än då. Det är
vårvindens förtrollning som lägger ett skimmer af
ungdom öfver allt; till och med de, som under vintern
sågo passerade ut, hafva återfått en viss glans och
friskhet.
Skolpojkarne lufvas och stoja; mångelskorna och
roddarmadamerna, som kölden under vintern gjort tysta
och dufna, hafva åter fått sina båtar och sina tungor
i gång. Polisen har fått något att göra, hästarne
skena och hundarne, glömska af alla förordningar, begå
den ena excessen efter den andra; det är muvemanernas tid.
Man skakar sömnen och dammet af sig; man tar
ut sina dubbelfönster och inandas denna luft, som på
en gång förlamar och berusar, som ovilkorligt väcker
begär att handla, att verka, att prata, stoja, begå dårskaper,
hvad som helst, blott icke sitta inne overksam.
Ja, lefve våren! ... ungdomens tid och glädjens ...
Och lefve det sprittande, yra, tokiga nöjet, som föds af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
