Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATTLOG J FÖK UNGKARLAR.
15
längre någon lust att skratta; tvärtom, om jag skall säga
något, sa måste det just bli om den der frukt- och
bakelsemångelskan, som sitter der med rännstenen por-
lande vid sina fötter.
Det var i höstas en ganska ruskig och otreflig
qväll, som jag gick Vesterlånggatan framåt.. Det små-
regnade och blåste kallt, och för hvarje gång, som jag
klef miste eller halkade i smutsen och kände galoscherna
fyllas af vatten, förargade jag mig öfver att ha gått
ut i ett dylikt väder, ehuru det var en temligen vigtig
affär, som föranlät mig att besöka en bekant inne i
staden.
Jag hade icke hunnit längre an till Storkyrko-
brinken, då ljudet af qväfda snyftningar väckte min
uppmärksamhet. Jag såg mig omkring och varseblef
en liten varelse, hopkrupen utmed väggen vid gathörnet
under en grågul paraply, hvars flesta ben skilt sig
från det våta och trasiga tyget. Bredvid stod en lykta
med ett nästan nedbrunnet talgljus, hvars osande röda
veke helt matt upplyste egarinnans figur, hvilken jag
granskade. Det var en flicka om nio eller tio ar, sa
ombyltad af trasor, att man endast såg hennes nästipp
och de magra, smutsiga och blåfrusna fingrarne, som
bemödade sig att sammanhålla de styfva hörnen af en
bastmatta, hvilken hon begagnade som regnkappa.
"Hvarföre sitter du här och gråter vid lykta?"
sade jag nästan skrattande, ty det föreföll mig bra
kuriöst att välja en dylik ställning för att ge sina
känslor luft.
Med en åtbörd af öfverraskning och undran släppte
hon mattan och sköt undan den stora svarta bahytten,
som sjunkit ned öfver ansigtet, för att kunna se hvem
som tilltalade henne; och m$d detsamma försvann
också det drag af löjlighet, som hennes första åsyn
tycktes mig ega.
Det blekgula, lidande, men likväl behagliga ansigte
med sina rödgråtna ögon, jag nu såg, väckte mitt del-
tagande, och jag upprepade min fråga i en annan ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
