Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
DAGDRIFVERIER OCH PROMMERIER.
å.
M
ii!
"Vill herrn nu stiga uppför den här trappan,
som ar mycket gentil och inte alls svår att gå uti;
här bor också skomakaremästarns/1 sade flickan, just
i detsamma jag föll framstupa öfver första steget.
"Det fins ledstång på sidan, om herrn känner
efter," fortfor hon, som t)-cktes blifvit mera språksam
och modig ju mera hon kände sig vara på egen mark;
och jag klef på sa fort jag kunde på de branta och
nötta trappstegen, vägledd genom ljudet af min vägviser-
skas glappande tofflor i det ogenomträngliga mörkret.
Emellertid hade hon rätt, att denna första trappa
var förträfflig, jemförd med de tvänne &om återstodo,
hvilka helt och hållet saknade steg pä flera ställen,
och der det var oafgjordt hvilket som var beqvämast,
att, ignorerands trappan, äntra sig uppför det af smuts
blanka och hala tåg, som tjenade till ledstång, eller
att klättra på de bristfälliga och smala trappstegen.
Ändtligen voro vi uppkomna, Gud vet huru, ty
jag var alldeles yr i hufvudet, och några bultningar
på en dörr, sa hårda det arma barnets små frusna
händer kunde åstadkomma, ljödo framför mig till tecken
att vi voro vid malet.
Några minuter förgingo, hvarunder jag i tysthet
beundrade hennes märkvärdiga förmåga att hafva kunnat
praktisera upp .korgen och paraplyn ända hit - ty
hon använde just nu skaftet af den senare på dörren,
för att göra sig hörd - då jag med tillhjelp af både
händer och fötter haft svårt att stiga uppför.
Det tycktes emellertid som om ingen hört henne
derinne, och blott en hög och ogenerad gäspning samt
strax derefter ett qvidande läte alldeles vid mina
fötter afbröt tystnaden omkring oss.
"Hvad var det?" frågade jag förundrad och icke
vågande röra mig ur stället, af fruktan att trampa på
den, som tycktes här hafva sin sängkammare.
"Ah, det ar väl bara madam Hägglund, kan jag
tro, som blifvit utkörd af sin man; ar det ni, madam
Hägglund?" fortfor hon med högre röst, men det
osynliga väsendet, som borde vara madam Hägglund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
