Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTLOGI FOR UNGKARLAR.
29
och der, under häcken i trädgården, stod en bänk; der
brukade Elna antingen sitta och vänta mig, eller också
kom hon snart, och när jag satt der och såg på
akasiernås vackra blommor, som svängde sina fina
långa stänglar i luften, och näktergalen sjöng i bok-
träden öfver mig, då, vet herrn, då var det en fröjd,
en sällhet att lefva, och rätt som jag satt, sa knarrade
sanden på gången och hjertat hoppade i bröstet på
mig sa hårdt, att jag liksom miste andan, och Elna
kom i sin randiga kjol, sitt lilla lifstyeke och sina hvita
lintygsärmar, och föll mig om halsen."
Gubben tystnade och höll handen öfver ögonen
några sekunder, härskade sig sedan några tag, tände
på cigarren, som slocknat, och fortfor:
**Nå, mötet tog snart slut, tyckte jag, men baronen
var allt nöjd deråt, ty herrarne spelte hvarenda qväll,
sedan exercisen var slut, och jag tror att baronen
tappat mer an han skulle ha velat; dessutom kom det
ett litet smalt bref med en utanskrift, som var sa petig
och fin, sa det syntes att det var från ett fruntimmer.
Jag märkte att baronen smålog, då han öppnade det.
Jag vet ej hur, men det der leendet tycktes mig ändå
icke betyda att det var honom mycket kart; ty ser
herrn, jag kände på mig, att om Elna kunnat skrifva
till mig, sa hade jag haft en annan min, när jag bröt
hennes bref... Yi reste, jag skildes från Elna, som
jag tänkte snart få återse. Jag har aldrig sett henne
sedan... Det. var en ståtlig herregård vi kommo till,
och en stålig matmoder också; det var en grefvinna,
men namnet vill jag inte säga herrn. Hon hette
Marianne, det ar nog. Hennes man var helt nyss
rest åt Köpenhamn för sin helsas skull, ty han lärer
varit mycket sjuklig, och när vi varit der blott dagen
öfver, sa visste jag re$an, att det var hon, som skrif-
vit det der lilla brefvet till baronen. Om herrn aldrig
varit i Skåne, sa vet herrn inte hur man lefver der
- jag menar sådant folk som vi – det vill säga,"
rättade gubben, "mitt herrskap. Jag tror inte kungen
sjelf ska’ kunna ha det mycket rarare; det var som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
