Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTLOGI FOU UNGKAKLAB.
31
på hästen, hvilken nu stod på bakfötterna och som
stalldrängen omöjligt kunde hålla stilla; jag sprang
för att hjelpa honom, och slutligen när hästen vid
grefvinnans tilltal och smekningar stillat sig, vinkade
hon åt mig att komma till henne, stödde sig mot min
arm och svingade sig upp i sadeln; men dervid kom
hennes ansigte sa nära mitt, att jag kände hennes
hårlockar mot min kind, och höll henne liksom i famnen
för ett ögonblick, och dervid såg hon på mig med sina
stora, svarta ögon sa underligt, att jag blef alldeles
förbryllad; det var som om benen icke ville bara
mig, sa rädd blef jag öfver att ha kommit den stolta
grefvinnan - som aldrig såg på sitt folk en gång när
hon tilltalade dem - sa nära, och jag visste knappt
till mig förr an allesammans voro borta.
"Jag vet min "själ inte hur jag ska kunna tala om
hvad som nu kommer, ty jag tycker sjelf det ar sa
otroligt, sa jag kan nog begripa, att herrn ska tro
mig sitta här och ljuga, sådan som jag ser ut, smörjig
och trasig, gammal och med träben till, men fan i
mig ar det icke sannt, att grefvinnan, den granna
förnäma damen, som hade sa många vackra herrar att
välja på, blifvit riktigt kar i mig; från den dagen
hände det sig sa besynnerligt, att jag ofta träffade på
grefvinnan ensam, an i korridorerna, an i salongen,
an i parken, och alltid måste jag ömsom hemta en bok
åt henne, knappa- hennes handske, eller knyta hennes
skoband, och en gång då jag händelsevis gick en annan
väg, an den vanliga, för att komma till domestikernas
flygel, kom grefvinnan emot mig och tillsade mig att
följa sig åt parken. Klockan var elfva och alla hade
lagt sig.
"Jag följde henne helt förundrad på några stegs
afstånd; likväl sa hade jag börjat få besynnerliga tan-
kar, ty qvinfolken, ser herrn, de ha en märkvärdig
talang aft göra sig förstådda, fastän de icke säga ett
ord, och höga och laga äro ändå lika, och fast det
föreföll mig som en galenskap, sa började jag likväl
misstänka sanningen, ty hennes ögon, ser herrn, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
