Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTLOGI FOU UNGKAKLAB.
33
som ar full af sagor, den ena grannare an den andra,
och jag inbillade mig nästan att jag sjelf fick upplefva
en af dem; alltsammans var som en dröm. Ifrån denna
dag var jag likasom jag hade gått i ett rus, jag tänkte
inte på något annat i verlden an grefvinnan - jag
var likasom ifrån vettet en tid bortåt.
En dag låg jag i parken med en gammal roman
i handen, men läste inte en smula, utan bara tittade
på himlen och var sa -underlig till mods; för vet herrn,
det förekom mig som om jag blifvit fångad af skogs-
frun, hvarom jag hört i min barndom, som om ett
troll fått makt med mig, för lika larn leka "bäst, säger
ordspråket, och den förnäma damen tyckte jag anda
aldrig om i mitt hjerta, det tänkte jag der jag lag i
sluttningen på gräset under träden. Landsvägen gick i
krok nedanför och stupade sedan utför en mycket brant
backe, der man höll på att laga vägen, som här var
murad under ända ned till borggården. Bäst jag der
låg, hörde jag buller af vagnshjul och tänkte att det
var herrskapet som kom hem, ty grefvinnans man hade
nyss förut skickat hem ett spann holsteinska hästar,
som grefvinnan och baron nu voro ute och åkte efter
för första gången; jäst som jag tänkte det der, får jag
se dem komma i full fart fram åt vägen; hästarne
skenade och kusken sökte fåfängt att hålla dem, de
hade hoppat öfver linorna och voro alldeles vilda. Gud
vet hvad jag tänkte på, inte var det för grefvinnans
skull, det vet jag, men det kom ett sådant mod på mig,
att jag i en blink hoppade öfver staketet, som skilde
parken ifrån landsvägen, och kastade mig framför hästarne
och fattade de främsta i tygeln, just som vagnen i
krökningen af vägen slog emot staketet.
Jag vet inte om de blefvo rädda för mig då jag
sa der kom nedhoppandes på vägen, men de ryggade
tillbaka och stannade några sekunder, sa att kusken
hann att få håll på dem, eller hur det gick, det mins
jag icke sa noga; jag vet blott att jag sjelf rycktes
upp och kastades med fart åt sidan och föll med
hufvudet emot de stora hvassa nyss sprängda stenar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
