Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
DAGDRIFVERIET OCH DROMMERIER.
som voro framförda till vägens lagning; jag miste både
hörsel och syn dervid, och när jag vaknade, låg jag
i min säng och Smeds-Olle, som kunde dra ut tänder
och låta åder, och var liksom en slags doktor på godset,
stod hos mig och hade skurit ett förb- hål i armen
på mig.
Strax derefter kom Sofi och skulle höra om jag-
kommit till lifs igen; hon helsade ifrån grefvinnan och
tackade mig för min raskhet och mitt mod, som hade
räddat hennes och barons lif, och tillbjöd mig att komma
i grefvinnans tjenst, och försäkrade att grefvinnan skulle
"betrygga min framtid", som hon sade.
Det der sade Sofi i Smeds-Olles och flera af be-
«
tjenternas närvaro, som kommit in för att se huru det
var med mig. Jag bad Sofi tacka grefvinnan, men
jag tänkte, der jag låg, att det ändå icke var för
knuffen, som jag fått i hufvudet, som hon var sa der
ädelmodig.
Det dröjde ett par dagar innan jag kunde gå uppe,
sa yr i hufvudet var jag; slutligen en dag, sedan jag
var bättre, ehuru jag, för plåsterlappen som låg öfver
såret, icke kunde visa mig inne i rummen, gick jag
ned åt parken och lade mig på en bänk utanför ett
litet hus, eller paviljong, som det kallades. Solen
baddade sa varmt genom det randiga väftaket, som var
utspändt öfver bänkarne här, och jag höll just på att
somna, då jag genom fönstret, som stod öppet till
paviljongen, hörde baronens röst.
Jag visste icke att herrskapet var derinne och
ämnade gå min väg, men jag mådde sa godt der jag
låg, och se’n sa tyckte jag att det lät som om baron
varit ond, och äfven grefvinnans röst hade en sådan
der skarphet, och de voro sa artiga emot hvarandra
i orden, som sådant folk alltid äro, när de i sitt sinne
önska hvarandra åt blåkulla, att jag gerna ville höra
hvad de sade, och lyssnade derföre under det jag
låtsade sofva.
De talte emellertid länge, sa sakta att jag ingen-
ting hörde, förrän grefvinnan sade helt högt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
