- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
35

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATTLOGI FÖR UNGKARLAR.

35

"Nåväl! min baron, res! det vore illa om ni
längre skulle försaka ett parti, som tycks lofva er sa
stora fördelar. Lyckligtvis tyckas vi å ömse sidor vara
belåtna att skiljas . .. Min Gud, man måste väl åter-
vända till sin pligt... jag gratulerar er på förhand
att få njuta äkta ståndets sällhet och missöden."
"Jag tackar er, min grefvinna, men hvad miss-
ödena beträffar, sa skall jag söka undvika dem."
"Ah! ni tror det... Apropos! Er kam m ar t j en are
stannar qvar här; jag har tillbjudit mig att taga
honom i min tjenst, jag vill sörja for hans framtid;
hans raska handling förtjenar väl att man gör något
för honom, det ar en vacker gosse dessutom, och ni
känner min svaghet att gerna se vackert folk om-
kring mig."
"Som ni befaller. Han har för öfrigt växt och
blifvit sa grof, sedan jag fick honom, att han icke
längre passar att ha inne; jag vill icke ha en jätte
att frisera mitt" hår. Man kunde lära honom köra,
han passar bättre till kusk," sade baron likgiltigt.
"Och nu skiljas vi som vänner; ar det icke sa?’
"Fullkomligt!"
Baron kysste hennes hand, och arm i arm såg
jag dem aflägsna sig genom utgången på motsatta
sidan.
Det ar märkvärdigt, jag trodde mig längesedan
ha glömt allt det der; och nu mins jag det tvärtom,
ord för ord, det ar som om jag hörde det precist i
öronen på mig och ser för mig sa klart hur grefvinnan
brukade sitta i den öppna bersån af jasminer, som låg
på den stora gräsplanen utanför slottet. Ack! ett så-
dant gräs, det var fint som ett sammet; ty herrn ska
veta att man rullade en jernvält deröfver, för att få
det rätt fint, och hela denna *stora plan var omgifven
af törnrosor i alla möjliga färger; det var en lukt
om qvällarne, sa att man kunde bli yr i hufvudet,
och -midt derpå var ett vattensprång, som var nio alnar
högt; hvad det glittrade i solen och plaskade och sjöng,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free