Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTLOGI FOR UNGKARLAR.
39
mig alltför illa och betalt kapten bra . . . men i Spanska
sjön kommo vi ut för en storm som dugde, det var
fråga om både fartyg och lif, och ifrån den dagen
tänkte jag inte mera på att jag blifvit utvräkt mot
min vilja ... jag tyckte om att liksom vakna till lif
och verksamhet, jag som i hela mitt lif förut endast
latats och läst romaner ... jag blef som en annan men-
niska och tyckte att jag förut gått i sömnen blott...
och när vi kommo till Livorno, sa hade jag verkligen
redan fått en sådan smak på saltvattnet, att jag följde
med kaptenen, som var en hederlig och duktig karl,
fast han var som hin håle sjelf, om han blef retad,
vidare till Bio och först andra sommaren återvände
jag hem.
Det var nu som om jag varit tio ar borta i stället
för ett, ty allting tycktes mig annorlunda. Jag var
riktigt glad att ha kommit ifrån mitt förrg, lif och
längtade bara att vi skulle bli klara att segla igen.
På det sättet gingo två ar. När jag då kom hem en
sommar, sa vaknade minnet af Elna hos mig igen, och
medan vi lågo och lossade i Malmö, sa begaf jag mig
ut åt hennes trakt och fick höra att hon gift sig för
ett ar sedan ... jag vet inte just om jag tänkte att gifta
mig med henne, för en sjöman kan ingen hustru ha,
qvinfolk finner en alltid i alla hamnar, och ens hem
ar skutan . ’.. och sa äfventyrlig och vidlyftig hade jag
också blifvit, sa, fast jag förtjente bra, sa gick det som
det kom, men ändå sa gick det mig liksom til] sinnes
att Elna var gift... Jag såg henne inte, utan vande
om igen till staden, och när jag skulle gå ned till
hamnen, sa stod en vagn med fyra hästar på gatan;
jag kände igen kusken, det var grefvinnans, och inne
i vagnen satt en mamsell eller jungfru, som höll ett
litet barn i sitt knä.
Aldrig har jag känt någonting sa underligt som
då, vet herrn... jag blef liksom yr i hufvudet, och
ögonen vattnades på mig. . . jag gick fram till vagnen
och helsade på kusken, men han kände icke igen mig
genast, eå grof och brun hade jag blifvit; han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
