Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTLOGI FÖR UNGKARLAR.
41
och det gjorde att jag kom ihop med ett följe af sned-
ögda, pomeransfärgade kanaljer, hvilka hade en fan sa
illa bygd skuta, som de foro omkring och gjorde några
satans konster med i de der farvattnen. Jag förstod
deras rotvälska sa dåligt, att jag icke hade begripit*
deras mening förrän vi kommo ut och jag fick vara
med om saken. Yisst inte var jag något helgon, men
det der tyckte jag inte om, och skilde mig vid det
gula packet sa fort jag kunde.
"Nu var jag ledsen vid deras sol, deras té och
deras eviga risgröt, och alltsedan jag var sa sjuk, hade
jag åter tänkt på hemmet, och med en holländare for
jag från Batavia tillbaka till London samt derifrån till
Stockholm. Jag hade litet penningar, och lefde friskt
och muntert en tid bortåt, samt kom i bekantskap med
en flicka som tjente på en krog.
Jag sa’ nyss att när man haft något godt i lifvet,
sa får man väl vara tålig med det onda sedan, men
när man aldrig känt annat an elände, när hela vägen
varit mörk och en aldrig sett en enda solglimt, som
jag vill säga, sa ar det svart, och se sa var det med
den stackarn.
Hon hette Lena och hade aldrig känt sina föräl-
drar; ifrån barnhuset kom hon till en sådan der madam,
som gjorde allting för att kräket skulle dö, åtminstone
tycktes det sa; hon svalt sa att det var bara ben och
skinn på henne; blef öfverkörd på gatan en gång,
sedan hon var något större; hade ena armen litet sned,
ty den hade blifvit afbruten då hon var mycket späd,
och ett stort ärr i pannan efter ett brännsår, som hon
fått då hon fallit omkull med hufvudet mot Spiseln
och elden fattade i håret; hon var då blott årsgammal
och sa klen, att hon icke kunde resa sig upp eller
hjelpa sig sjelf alls.
Oaktadt allt det der sa lefde ^ion ändå, och ma-
damen, hennes fostermor, af hvilken hon aldrig fick
annat an stryk och ovett, hade ett eget barn af samma
ålder, hvilket hon skötte väl naturligtvis, och utgaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
