Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTLOGI FOR UNGKARLAR.
47
granna vagnarne med damer uti, som åkte förbi mig
och öfverhöljde mig med damm, men också, ofta nog,
släppte en silfverslant i min framräckta hatt, då kom
jag att tänka på min lilla flicka på barnhuset.
Jag hade icke kommit ihåg henne förut och jag
föresatte mig att dagen derpå gå dit och fråga efter
henne. Hon var nu tjugoett ar, om hon lefde, och
kanske kunde hon hjelpa mig något, ifall hon icke
blifvit lika olycklig som sin mor. Just som jag tänkte
det der, sa skrattade någon bakom mig sa högt, att
jag vände mig om, och såg att det var ett ungt och
vackert fruntimmer, som satt på balkongen till värds-
huset, bredvid två herrar.
De tycktes nyss hafva ätit middag, ty duken låg
ännu qvar på bordet, och af de mandelskal och druf-
stjelkar, som den vackra damen roade sig med att
kasta ned på marken, kunde jag förstå att de höllo
på med deserten.
Då jag vände mig om, reste en af herrarne sig
upp och höll ett tal, som jag icke kunde höra, men
som måste varit mycket löjligt, ty både han sjelf
och de andra skrattade alldeles omåttligt, och frun-
timret kastade sitt glas, sedan hon druckit, på golfvet
sa att det klingade, och herrarne gjorde strax sa
med, och ropade sedan efter nya glas och en ny
champagnebutelj.
Jag steg upp och gick fram till trappan, der alla
tre nu kommo ut för att sätta sig i en vagn, som i det-
samma körde fram. Jag sträckte ut hatten emot dem,
men den ene af herrarne knuffade undan mig, och den
andre frågade, om jag icke visste att tiggeri var för-
bjudet. Den vackra damen deremot stannade ett ögon-
blick, såg vänligt på mig och sade, vänd till sina bada
följeslagare, i en gläd tig och vårdslös ton:
"Mina herrar, jag tycker icke om att man ar
snäsig emot fattiga, isynnerhet om de icke hafva mer
an ett ben," tillade kon skrattande och kastade i det-
samma, med afsigt eller af misstag, ett visitkort i
min hatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
