Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M*1!!.
50
DAGKDRIFVEBIEB OCH DBÖMMEBIEB.
Jag berättade henne då, att jag haft ett eget
fartyg, som förlist, att jag fått benet afslaget då masten
sprang af, att jag nu egde intet och hade blott ett
enda hopp, att möjligen återfinna min dotter, som lem-
nats in på barnhuset och som kanske kommit i
sådana omständigheter, att hon kunde hjelpa mig något.
"Har du en dotter på barnhuset?"
"Nu har jag henne val icke der, ty hon bör nu
vara 21 ar, om hon lefver."
"Hvad namn och nummer hade hon ?" sade mamsell
Marianne, som sa uppmärksamt åhört mig, att hon
tagit den halfsugna karamellen ur munnen och höll
den emellan fingrarne som en cigarr.
"Hon döptes till Maria, hade n:o 108 och kom
dit den 2 Juni 1834; jag mins det mycket val, fast
jag förlorat sedeln som jag fick, der det stod."
"Nå kors, det var då märkvärdigt," sade Marianne
och sprang upp ifrån soffan, tog en nyckelknippa,
öppnade klaffen till en chiffonnier och letade i en låda
bland handskar, band, gamla blommor och annat skräp,
tills hon hittade ett smutsigt och trasigt papper, hvilket
hon räckte mig.
Det var en alldeles likadan sedel som den jag
haft; jag stirrade derpå några ögonblick, utan att
förstå något.
"Begriper du icke att din dotter - det ar just
jag," sade Marianne skrattande och räckte mig handen.
"Nå, jag kunde väl tro att om jag någonsin hittade
rätt på min far - som just egentligen gjort mig det-
samma - sa skulle han ha en sådan kostym som din,"
fortfor hon och granskade mig ifrån topp till ta.
"Men du heter iu då Maria ?" sade lag förundrad
U JO
och liksom litet rörd, "för bloden ar ändå tjockare an
vattnet, ser herrn."
"Ja visst. Maria och Marianne det kommer på
ett ut, men Marianne låter bättre. Jag hade väl icke
hittat på det sjelf; men en af mina bekanta, en myc-
ket hygglig karl, tyckte ätt jag skulle kalla mig för
Marianne, och sen sa lade jag bort Maria."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
